Vilgot Sjöman har ofta gått sin egen väg, både som författare och som filmare. Mitt personregister. Urval 97 - som utgör första delen av hans minnen - är ett lysande exempel på hur fruktbart detta kan vara.

I centrum för vart och ett av de cirka trettio kapitlen står en människa som har spelat en stor roll i författarens liv. Genom att skildra sina möten med andra tecknar Vilgot Sjöman indirekt ett sammansatt självporträtt ur flera vinklar.

Dessutom ser han tillbaka på olika sätt. Mitt personregister består nämligen av två avdelningar : "Hämtat ur minnet" (med förklaringen "ibland med hjälp av brev och andra papper, men helst utan") och "Efterkontroll" ("i den mån sådan är möjlig"). Det händer emellanåt att de till synes säkra minnesbilderna inte stämmer, fakta talar ett annat språk. Vilken bild är mest "sann"?

Urval 97 omspänner tidsperioden från början av 40-talet till slutet av 50-talet. Vi möter först författaren som litteraturintresserad gymnasist i Norra Latin och lämnar honom när han står i begrepp att resa till Hollywood för att forska om film, en resa som skulle visa sig bli livsavgörande. Däremellan ligger genombrottet med debutromanen Lektorn, tiden som litteraturanmälare i Dagens Nyheter och teaterkritiker i tidningen Vi, studier i teaterhistoria vid Stockholms högskola, möten och resor, uppbrott och sökande.

Vi lär känna en rad färgstarka och intressanta gestalter : Lars Forssell (redan i gymnasiet en gudabenådad estradör), den tidigt döde Gösta Oswald (klasskamrat, vän, författarkollega, av många - inte minst sig själv - betraktad som litterärt geni), den tidigt legendariske Lars Ahlin, vännen Thorsten Jonsson, den "andliga systern" Gunnel Vallquist, Artur Lundkvist (snar att fälla hårda litterära domar), Olof Lagercrantz, Graham Greene med flera, med flera.

Vilgot Sjömans prosa klingar klart och rent, han skriver enkelt - vilket är det svåraste av allt. Hans konturskarpa och mångfasetterade porträtt av sig själv, av andra, av en svunnen tid kommer att finna en självklar plats bland de stora svenska memoarerna.

För den stora allmänheten är Vilgot Sjöman naturligtvis främst känd som regissören av kontroversiella och egensinniga filmer som Älskarinnan, 491, Syskonbädd och Jag är nyfiken gul/blå. På senare år har han dock huvudsakligen ägnat sig åt sitt litterära författarskap. Efter den stora romansviten om arbetarpojken Linus Thorsson uppväxt i 1930-talets Stockholm har han bland annat utgivit den uppmärksammade Drömtydaren: Min bok om Olle Hedberg (1992) och Mitt hjärtebarn (1995).